Lasse Berg
Den besatta kreatören
Människan är den besatta apan. Ingen människoapa skulle få för sig att plocka löss ur pälsen på en och samma individ ett helt liv. Homo sapiens är den monogama schimpansen. Ingen annan av jordens 250 primater skulle sitta timme efter timme, dag efter dag för att knacka fram den perfekta stenyxa de tyckt sig se inne i en gammal sten. Från övriga släktingars synpunkt sett är detta sjukligt, galenskap, resultatet av bestämda förändringar i vår hjärna. Men det är denna besatthet som är grunden för den fria människans enastående kreativitet.
Vi är gjorda för att utöva detta skapande i en grupp, för en grupp. Ursprungligen handlade det om den lilla samlargruppen på 20-30 personer på vandring mellan Afrikas öppna horisonter. Det är det livet vi genetiskt är gjorda för. Vår starkaste drivkraft är att få omgivningens respekt. För att få den kan vi offra livet. Isoleras vi från vårt sammanhang, får vi inte chansen att göra andra människor glada, längtar vi döden.
För några miljoner år sedan gjorde en urmoder den uppfinning som för alltid ändrade evolutionens gång. Tidigare homininer hade redan ställt sig upp på två ben. Då frigjordes händerna och man kunde bära hem mat att dela med familjen. Ett stort steg, men inte tillräckligt. Det är inte många nötter, rötter, meloner eller frukter som får plats i två händer. Än värre för den som har en unge hängande om halsen. Någon gav inte upp, någon var besatt nog att inte ge sig förrän hon hittat den perfekta lösningen: handväskan! I ett djurskinn slängt över ryggen kunde en enskild samlare nu bära tjugo kilo mat. Det gjorde ett utvidgat samarbete lönsamt. Maten tog man hem till en hemmabas för alla att dela.
Så föddes det mänskliga samarbetet, unikt i djurriket genom att det kan vara altruistiskt, inte endast för den egna omedelbara nyttan, och mer än för bara de egna ungarnas, egna genernas, väl. Nu kunde den sammansvetsade lilla gruppen skrämma iväg rovdjuren från deras byten. Nu kunde vi börja göra redskap, i vår hjärna växte under evolutionens gång empati, språk och planeringsförmåga. De som i sin hjärna fick viljan att hjälpa varandra överlevde. De födda egoisterna hade det svårare.
Företagsamhet för allas väl har varit Homo sapiens väg. Begreppet alla har under historiens gång vuxit från samlargruppen till klanen, till stammen, till nationen, till samfundet. Vår arts överlevnad kommer att hänga på om vi lyckas globalisera vårt vi.
Vi är gjorda för att utöva detta skapande i en grupp, för en grupp. Ursprungligen handlade det om den lilla samlargruppen på 20-30 personer på vandring mellan Afrikas öppna horisonter. Det är det livet vi genetiskt är gjorda för. Vår starkaste drivkraft är att få omgivningens respekt. För att få den kan vi offra livet. Isoleras vi från vårt sammanhang, får vi inte chansen att göra andra människor glada, längtar vi döden.
För några miljoner år sedan gjorde en urmoder den uppfinning som för alltid ändrade evolutionens gång. Tidigare homininer hade redan ställt sig upp på två ben. Då frigjordes händerna och man kunde bära hem mat att dela med familjen. Ett stort steg, men inte tillräckligt. Det är inte många nötter, rötter, meloner eller frukter som får plats i två händer. Än värre för den som har en unge hängande om halsen. Någon gav inte upp, någon var besatt nog att inte ge sig förrän hon hittat den perfekta lösningen: handväskan! I ett djurskinn slängt över ryggen kunde en enskild samlare nu bära tjugo kilo mat. Det gjorde ett utvidgat samarbete lönsamt. Maten tog man hem till en hemmabas för alla att dela.
Så föddes det mänskliga samarbetet, unikt i djurriket genom att det kan vara altruistiskt, inte endast för den egna omedelbara nyttan, och mer än för bara de egna ungarnas, egna genernas, väl. Nu kunde den sammansvetsade lilla gruppen skrämma iväg rovdjuren från deras byten. Nu kunde vi börja göra redskap, i vår hjärna växte under evolutionens gång empati, språk och planeringsförmåga. De som i sin hjärna fick viljan att hjälpa varandra överlevde. De födda egoisterna hade det svårare.
Företagsamhet för allas väl har varit Homo sapiens väg. Begreppet alla har under historiens gång vuxit från samlargruppen till klanen, till stammen, till nationen, till samfundet. Vår arts överlevnad kommer att hänga på om vi lyckas globalisera vårt vi.
