Jag har egentligen ett förflutet som anställd i samma bransch och man kan säga att det var nöden som gjorde mig till företagare. Det är dock inget jag har ångrat.

Jag jobbade på Goman-fabriken, som KF så småningom sålde. Efter ett tag skulle man lägga ner, och då var vi några som bestämde oss för att faktiskt försöka på egen hand. Det var 1999 så vi har varit igång i tio år snart.

Vi började ta kontakt med butikerna inom KF Göta, där hade vi ju redan bra kontakter. Vårt första utbud var smörgåstårtor och landgångar. Sedan började vi sälja till fler, bl a till Ica, och vi utökade vårt område rent geografiskt. Idag säljer vi i södra Sverige upp till Göteborg.
Med tiden kom även nya idéer på vad vi kunde sälja, och idag kan man säga att det är kunden som berättar vad de tror att de kan sälja och så försöker vi ta fram det. Nu har vi ett sortiment som innefattar baguetter, plankor, färdigrätter, pastasallader med mer.
Vi är 20 anställda, och ibland har vi extrapersonal. Personalen är också viktig när det gäller att komma med nya idéer på rätter som vi kan ta fram och sälja.

Egentligen är det kanske inte så konstigt att jag till slut blev företagare. Mina föräldrar var lantbrukare och då har man nästan det här med företagande i blodet.
Mitt råd till nyföretagare eller personer som går i tankar att starta upp en verksamhet är att verkligen se över ekonomin. Att göra en så realistisk budget som möjligt och verkligen hålla koll på pengarna. Det finns massor av människor som är riktigt duktiga på det, och det är värt att lägga lite pengar på att få hjälp. Det är trots allt pengarna som avgör om du ska kunna fortsätta med ditt företag eller inte.

Att vara företagare var kanske inte något som jag hade som en dröm, men när jag nu kan summera de här tio åren är det ingenting jag har ångrat. Jag känner mig rätt stolt över mitt företag!