Min resa som företagare och entreprenör har varit både lång och krokig. Jag var pionjär på en helt ny marknad. Att skolan behöver vikarier var knappast nytt ens för 10 år sedan, men att hyra in dem genom ett privat företag var annorlunda och säkert lite läskigt. Vi tog vårt koncept om bemanning och rekrytering från näringslivet, och ville översätta det till offentlig sektor. Dessutom ville vi förändra synen på lärares arbete. Vi ville visa att det spelar roll vem som jobbar i skolan, även om uppdraget är tillfälligt.
Sanningen är den att i början ville ingen köpa våra tjänster. Däremot ville många prata med oss om vår idé. Men diskussioner betalar ju inte hyran. Det krävdes en stor portion företagsamhet och pedagogisk förmåga att få kunderna att också vilja betala. Våra kunder var inte heller särskilt vana köpare.
Jag hade ingen direkt erfarenhet av att driva företag. Men jag är begåvad med en åsnas envishet och har en grym arbetskapacitet. Bristen på erfarenhet gjorde att jag helt saknade förutfattade meningar om vad som var möjligt att genomföra. När jag fick de första uppdragen hade jag t ex inte hunnit ordna med lokaler. Men nöden har som bekant ingen lag. Jag möblerade raskt om min lägenhet och skyltade om ytterdörren för att få den att likna ett riktigt kontor. Och på den vägen är det.

Man måste vara företagsam för att bli fri. Säkert har min uppväxt präglat mig. Mina föräldrar invandrade till Sverige och har varit mer företagsamma än några jag känner. Allt för att skapa ett bra liv åt sig och sina barn. Men de fick nog bryta ett gäng barrriärer på vägen. Synliga och osynliga. Egentligen borde de ha vunnit någon sorts företagsamhetspris. Det viktigaste resultatet av deras företagsamhet är att jag och mina syskon har blivit fria att även vi bli företagsamma. Och av oss syskon har 3 av 4 provat att driva företag.
Idag har mitt företag vuxit och vunnit priser för just företagsamhet. Men det är inte det som driver mig. Det låter nästan religiöst – men tron på att det mitt företag gör spelar roll, också för andra än för mig och min plånbok, är viktigare. Men allra viktigast är vetskapen om att jag är fri att göra det jag vill. Nu vill jag inspirera andra och visa att allt är möjligt.