Man måste ha simultankapacitet. Som att sitta med barnen i soffan framför Bolibompa och fakturera. Ska man hinna med måste man leva och jobba samtidigt. Mycket handlar om att hugga tillfällen i flykten och ha kul i det vardagliga.

Vi äger och driver varsin restaurang. Eva på Gotland och Sofia i Stockholm. Men trots att vi känt varandra sedan gymnasiet i Borlänge har vi kommit till samma plats genom att resa längs olika vägar.

Sofia visste redan när hon var liten att hon ville se vad som fanns bakom de stora dörrarna till köket på gästgiveriet där hennes syster arbetade. Hon visste att om hon bara fick kliva in i alla härliga dofter i köket skulle hon vara på rätt plats. Så hon skrev brev till minst 50 restauranger runt om i landet och avslutade med frasen: "Anställ mig – ni kommer inte att ångra er." Hon fick jobb, och med tiden växte självförtroendet och kunskaperna till en vilja att driva egen restaurang.

Eva valde att knacka på helt andra dörrar och ibland tältdukar. Hennes dragning till vackra ting och miljöer tog vägen via arkeologin. Efter att ha grävt sig genom olika världsdelar och tagit en tur i museivärlden bestämde hon sig för att öppna inredningsbutik mitt i Stockholm.
Så småningom blev hon, hennes man och vännen Henke med restaurang i Visby.

Som småföretagare är det ovärderligt med goda vänner. Och det är en ynnest att ha en riktigt nära vän som är i samma situation som man själv.

Vi känner varandra så väl kan vi tillåta oss att skälla, gnälla, stötta och uppmuntra, utan att sila.

Vi vet vad den andra menar med att känna väldigt starkt för allt från vinval till att diskmaskinerna fungerar som dom ska. Eller att känna ett glädjerus när man lyckats skapa den där unika känslan hos en kund. Eller hur roligt det är att jobba med personal som växer med sina uppgifter och känner sig delaktiga. Att veta hur viktigt det är att uppskatta det lustfyllda och vackra ända ut i bestickspetsarna.

Det är i uppskattningen av det vi erbjuder som energin sitter.