Det här är inte en framgångssaga om mig själv eller någon storslagen entreprenör. Jag tror nämligen inte att ett land blir rikt av att enstaka människor gör stora klipp. Däremot behövs det människor som vågar, vill och gör - som min familj från Iran.

Min mamma växte upp i Teheran med nio syskon. När mullorna började ta över makten valde sju av syskonen att lämna Iran.

De flesta hamnade i Kalifornien. De kom till ett främmande land de inte visste något om. Livet började om från noll.

I Iran hade mamma och hennes syskon en bra tillvaro. Så hade det inte alltid varit. När familjen kom till Teheran hade de ett enkelt och fattigt liv bakom sig. Men genom hårda studier och lika hårt arbete kunde de tillsammans ta steg efter steg mot ett bättre liv.

Nyckeln till det nya livet var att aldrig ge upp och att alltid hålla ihop. Familjen hämtade kraft från gemenskapen, och fann glädje i det lilla och i vardagen.

Denna erfarenhet - att det går att komma dit man vill genom hårt och envist arbete – gav mina släktingar modet att lämna sitt land och att börja om på nytt. Allt var okänt, ingenting var självklart. Men de visste att de tillsammans kunde återskapa sina framgångar från Iran i det nya landet.

Och de lyckades. Idag är alla åtta syskon framgångsrika – alla på sitt eget sätt.

För mig är mina släktingars historia ett bevis för att det går att komma dit man vill, även om omständigheterna är svåra. Deras berättelser har lärt mig att också den till synes svage kan vara stark och ta ansvar för sitt liv. Trots att jag lever i en annan tid och på en annan plats, är min familjs förflutna en del av mig.