Begreppet fri företagsamhet är inetsat i min hjärna sedan slutet av 70-talet. Svenskt Näringsliv, eller SAF som organisationen då hette, drev en kampanj med tillhörande klistermärke. Jag satte det överallt.

Jag var som alla andra på den tiden helt omringad av socialismen. Jag kände tvånget, begränsningarna, bristen på ansvarstagande, likformigheten, kollektivismen och förbuden - i varje ögonblick, överallt i samhället, i skolan, på TV, i hemmet. Det var hemskt. Jag minns inte SAF:s definition av begreppet, men för mig blev ordet frihet vägledande i resten av mitt liv.

Företagande behöver inte innebära ett aktiebolag som producerar och säljer. Företagande är varje fri handling en människa företar sig.

Det innebär att fritt företagande är grunden för allt mänskligt framskridande, grunden för all utveckling och tillväxt, grunden för alla uppfinningar, all kreativitet, helt enkelt grunden till allt gott och lösningen på alla problem.

Precis som kärleken.

Kärleken är det finaste som finns i världen. Kärleken är frivillig, kravlös och givmild och ger i sina bästa stunder människan den största lycka vi överhuvudtaget kan uppleva.

Men kärleken kan också vara brutal och hemsk. I sina värsta stunder är den nästan lika mörk som den är ljus i sina goda.

Samma sak är det med företagandet, det fria entreprenörskapet och förmågan att ta ett personligt ansvar för sin egen försörjning. Det är den yttersta formen av frihet. Med frihet följer faror, misslyckanden och djupa, mörka dalar.

Men, liksom kärleken, är företagandet i sina ljusa stunder fantastiskt. Det ger människan de näst bästa upplevelserna vi kan få uppleva. Glädjen, lyckan och tillfredställelsen över att ha nått sina mål, att få se sina produkter i skyltfönstret, att betala ut lön till sina anställda, att efter år av slit ta ut sin första egna lön – bara kärleken är större. Entreprenörskap är att leva sin dröm. Att få vara med om det, att uppleva den friheten, borde – liksom kärleken – vara en mänsklig rättighet.