Jag vet inte var jag har fått det ifrån, men jag har alltid hållit på med affärer. Jag gick till glassbilen och köpte pinnglass för 40 öre styck. Sedan sprang jag ut på gården och skyndade mig att sälja dem för en krona innan de hann smälta.

Våra grannar, ett lite äldre par, plockade aldrig sin frukt. De hade en väldig trädgård med enormt många träd. Träden blommade praktfullt varje vår – och jag laddade upp för säsongen. Jag brukade nämligen palla äpplen, plockade flera stora påsar fulla utan att det knappt syntes. Sedan köpte jag fina korgar, la papper i botten, fyllde korgarna med äpplen och gick sedan och knackade dörr – även hos grannarna.

Mina föräldrar och syskon var förtvivlade och skamsna. De hade nog hellre haft en stillsam flicka som satt hemma och läste sina läxor. Men jag tyckte att jag blev smart av att tjäna pengar genom att sälja påskkort, chokladbollar (jag bakade jättemycket), påskris med fjädrar, fula halsband, saft och allt annat du kan komma på. Bara fantasin satte gränser. Och folk tycker ju synd om en liten tjej på sju år som kommer och knackar på dörren…

Jag delade också ut reklam och i mitt rum låg högar av annonshäften och broschyrer. Jag tog hjälp av mina syskon och vi jobbade hårt – man fick ju bara 2 öre per utdelat blad.

Mycket av min drivkraft har så klart med min bakgrund att göra. Min familj är syrisk-ortodox och kommer från en liten by i Turkiet som heter Zaz. Min pappa var egen företagare och mycket driven. Men efter en religiös konflikt i byn fick han och mamma fly och lämna allt de ägde och hade byggt upp.

Eftersom jag har åtta syskon har jag fått lära mig att inte vänta på att någon ska ge mig det jag vill ha. Jag och mina syskon fick sällan julklappar, kanske en pyjamas om det behövdes. Vi lärde oss tidigt att känna ansvar och att hjälpa till.

Nu väntar jag mitt eget första barn och det känns fantastiskt. Barn är livet – jag har redan 16 syskonbarn och är gudmor till många. Jag hoppas att de med egen kraft och vilja kan ta sig förbi de sociala hinder som jag och mina syskon lärde oss att klättra över.

Grannarna? Jag berättade om äpplena för dem när jag blev lite äldre. De skrattade gott.