För många är jag fortfarande Robinsson-Buba, men för Sveriges hundar, katter, hästar, fåglar, gnagare, reptiler och djurägare är jag veterinären Buba - och en stolt sådan!

Men vägen till att bli framgångsrik veterinär i Sverige har varit lång och krokig.
Jag växte upp som bondson i Gambia. Att ta hand om familjens får och getter, och att jaga med familjens hundar, fick mig att tidigt inse våra fyrbenta vänners behov av en egen medicinman. I slutet av 80-talet fick jag möjligheten att studera i dåvarande Sovjetunionen.
Tiden där var minst sagt händelserik. Jag fick bevittna det som kom att forma världshistorien för all framtid - upplösningen av Sovjetunionen och självständigheten för de Östeuropeiska länderna.
1993 tog jag min examen och flyttade till Sverige. Det visade dock det krävdes svensk veterinärexamen för att arbeta i Sverige. Sådana var jordbruksverkets bestämmelser. 1998 blev jag således veterinär för andra gången - vad gör man inte för djurens skull!
Min yrkesresa fortsatte med diverse vikariat, från Svalöv i Skåne till Valbo i Gästrikland. I Valbo blev jag kvar, som chef för ortens första distriktsveterinärstation.
Därefter fick jag ett välbetalt jobb för ett djurfoderföretag med säte i Geneve. Men trots ett fett lönekuvert varje månad kände jag kände jag kallet att göra det jag egentligen ville, nämligen att starta Stockholms personligaste djurklinik. Min chef måste ha trott att jag hade fått för mycket glögg till maten när jag på en julmiddag i Alperna förklarade för honom att han behövde hitta en ny veterinär för Sverige - jag skulle bli egen företagare.
Det är tre år sedan. I sommar flyttar Bromma djurklinik till större lokaler.

Att starta en egen djurklinik i en stad där man inte har arbetat tidigare och där det redan finns etablerade konkurrenter är en utmaning de flesta säkert skulle tacka nej till.

Men så gör bara den som tror att företagande handlar om att ta kunder från andra. För mig handlade det om att erbjuda något nytt och något bättre. Och jag lyckades.